Sitter just nu i datasalen i skolan, har No. Inte så jätte kul men det måste göras, bara längtar tills betygen sätts i maj, för då börjar friheten på något sätt. Vissa har tänkt sig att sluta gå till skolan när betygen har sätts men jag vet inte om jag ska haka på, tror inte jag gör det faktiskt. Dock känns det väldigt lockande.

Jag känner mig så jävla fängslad i allt, jag har lärt mig nu att den ända man har är sig själv, det är jag själv som är min själsfrände och framtid, det är jag själv som är min bäste vän, och jag är den ända som kan krossa och lyfta upp mig själv, jag är den ända för mig, ingen annan! Man har bara sig själv när det väl kommer till kritan! Jag behöver frihet. Men en människa som jag aldrig tänker släppa, det är hon som har hjälpt mig att förstå att det inte finns någon annan än mig och det är Marilinn! Jag älskar henne, hon räddar mig gång på gång! Det är meningen att hon finns i mitt liv, att vi började i samma klass i femman, och det bästa; Att vi har glidit isär, bråkat, tappat kontakten och ändå alltid hittat tillbaka till varandra, att ändå alltid ha samma band kvar, våran vänskap har satts på prov och klarat varenda test! Hon är min trygghet, om jag känner att jag bara vill fly från allt så vet jag vart jag kan komma, när jag faller så tar hon imot, och allt det gör jag för henne också!

Men nu borde jag tänka på att jag ska bli både moster och fadder och är otroligt glad för att ljusare härliga tider är påväg och kanske börja sätta igång med mitt arbete nu.  Tillbaka till verkligheten.....