Jag är bara dum dum dum. Känner inte att jag räcker till och känner inte att jag tycker om mig själv just nu. Jag är så dum och korkad, varför ska jag alltid förstöra allt och varför ska jag vara elak mot någon jag älskar. Förstår mig inte på mig själv. Och jag vet verkligen inte hur jag ska göra för att få bort dom där konstiga och dumma handlingarna jag gör. Jag vet inte hur min hjärna fungerar när jag blir arg och trött. Jag vill bara att allt ska vara perfekt men det är alltid någonting som gör att allt förstörs.. jag är väl den anledningen.. Det här var så dumt och onödigt. Jag vet inte hur jag ska göra för att få bort mina konstiga tankebanor; Ignorera istället för att be om ursäkt, lådsas som det inte har hänt och bara ignorera när saker kommer till tals. För att jag skäms så mycket? Jag vill inte erkänna att jag har gjort fel. Jag har dom dåliga sidona jag hatar när andra människor har; Envis, vägrar erkänna ett misstag, hatar att säga förlåt. Jag bara hatar när folk ältar om att jag har gjort fel. Och jag skulle göra allt för att bli av med det tankesättet. Jag går ju i en skola som handlar om psykologi så jag är säker på att jag kommer finna svaren på vägen. Men det kommer vara försent då. Vem orkar stanna kvar med en sån som inte kan kontrollera sig och beter sig omoget? För det tycker jag att det är. Omoget att bete sig envist (när det kommer till detta ämne). Grejen är att jag aldrig har någon gräns om när jag ska sluta. Varför är just jag en av dom alla med de här beteendet? Jag vill inte förlora någon jag älskar. Men jag bara hatar att få skäll och bli påmind om att det är jag jag jag som har gjort fel. Det är lättare när någon annan gjort fel för jag förlåter alltid nästan direkt och bara säger okej. Jag tycker om när folk ber om ursäkt för något dumt. Men jag själv klarar inte av det. Jag är proffs på det där "enkla förlåtet" typ som om man trampar på någons fot så slinker det ut; Oj förlåt. Men aldrig när man verkligen tänker på att man ska säga förlåt, då tar det bara stopp.