14 april

Jag vill bara säga att jag känner mig väldigt besviken på allt. Jag känner bara att det inte får vara sant. Man kände något slags hopp om att flickan skulle hittas, att allt skulle bli bra, även fast hennes cykel var inslängd i skogen. Jag förstår inte hur mannen kunde göra så jag blir så fruktansvärt arg! Jag blir så jävla arg. Hur kan han förstöra ett 10 årigt liv bara pga av sina egna behov? Jag blir besviken, riktigt besviken, jag känner inte någon av dom, men jag känner verkligen en känsla som säger att det inte får vara sant. Kan man inte ens cykla hem från lekparken några 100 meter från sitt eget hem mitt på ljusa dagen? Jag känner hat och sorg på samma gång. asså faaaaaaan


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0