Jag är arg och frustrerad. Arg och frustrerad. Jag behöver Marilinn. Och min älskling Bappi är så underbar och förstående. Mina vänner överhuvudtaget förstår mig. Men inte dom andra. Dom har bara fördomar. Vilket gör mig arg. Man kan ju fan inte stänga in sig i ett skal av fördomar hela livet. Man måste våga titta ut. Det finns mycket jag inte förstår i deras tankebanor. Imorgon ska jag till Helal. Det ska bli otroligt skönt, Mika kanske följer med också. Det var längesen vi var hemma hos honom och pratade och sånt. Så det ska bli trevligt. Då har man en vuxen att prata med som förstår och som tänker lite längre. Jag gillar Helal och Sofia jätte mycket.

Idag ska jag träffa Milly (Marilinn, vissa folk tror att det är två olika personer haha) kommer ihåg när jag brukade kalla henne för Marre haha. Hon blev så sur. Lika sur som jag blir när hon säger att hon tänker på mig när hon hör låten "vem kan stoppa mig när jag bara rullar fram lalala". Vi ska iaf mötas vid fyra, jag ska följa med henne på moppe skolan eller vad hon nu sa. Och jag har två år på mig att plugga till mitt körkort.

och nu insåg jag hur glad man kan vara ena sekunden och sen andra sekunden känna raka motsatsen. På en sekund. Det är rätt otroligt. Eller?